Här är nästa kapitel :)♥ Är riktigt stolt över mig själv blivit bättre på att uppdatera Jao :) Ni får också bli bättre på att kommentera ♥

---

Previous:

Jag och Nad är vänner nu, vi hade pratat om det och hon tyckte att jag skulle prata med Zayn också så jag ställde mig upp och gick till deras rum. Just nu står jag här efter att ha ropat och knackat i 5 minuter. Dörren öppnas.

- Finaly!, utbrister jag och försöker ta mig in men Harry är ivägen. Alla stog vid dörren förutom Zayn och på en gång som i en melodi sa de,

- Sorry Babe! Bros before Hoes. och med de orden stängde de dörren

Nadines Perspektiv:

Leesh kom in genom dörren och jag sprang glatt mot henne.
- Hur gick det?, frågade jag. Har du och Zayn blivit sam... Jag hejdade mig. Var det mascara som rann nerför hennes kinder? Hon vände sig om. Japp det var det.
- Herregud Leesh hur gick det.
- De.de.de.de.de JÄVLARNA. Jag försökte fatta men det gick inte för Leesh brukade alltid säga jävel till folk.
- Jag vet vad du tänker, hon. Jag menar de är RIKTIGA jävlar. Hon tänkte efter som om hon letade efter ord.
- Ibnu Kelb! skrek hon istället ochh sprang ut genom dörren och lämmnade en förvånad syster efter sig. Vart hon hade lärt sig det ordet visste jag inte men kanske var det arabiska det lät iallafall så. Jag gick ut efter henne och hon satt utanför på bänken. Jag satt bredvid henne en lång stund ooch vi sa ingenting.
- Kommer du ihåg den dagen du och jag var i skolan och väntade på att pappa skulle hämta oss som han hade lovat kvällen innan?, sa Leesh helt plötsligt med en ostadig röst.
- Ja, vi satt och väntade utanför vi vägrade gå in för vi väntade på honom, sa jag med gråten i halsen.
- Han kom aldrig, sa Leesh Ända tills idag finns det ett litet hopp i mig att han ska komma tillbaka, att han står där vid grinden och väntar på oss som vi väntade på honom.
- Det gör jag ibland också men Leesh han är död, mamma såg honom bli överkörd medan han var på väg till oss, svarade jag och ansträngde mig verkligen för att inte låta dryg.
- Jag vet men en del av mig vill fortfarande inte fatta, sa hon och då släppte hon allt. Hon började storgråta och jag satt och kramade om henne, jag kanske också grät men jag kommer inte ihåg.

Zayns Perspektiv:

Jag sprang hela vägen hem med påsarna som jag hade köpt i affären. Det regnade och när jag kom in genom dörren såsatt alla killar och hade redan börjat filmen.
- Hi everyone! Have Leesh called to ask for forvigeness? because im feeling really Nice now and I maybe will forgive her, Sa jag glatt och bara en idiot kunde missa blickarna dom gav varandra.
- What? Did I say something?
- Told you it was a bad idea, viskade Liam till Harry.
- Would you really forgive her?, började Harry.
- Yeah because I really like her so I hope that she have a good explanation, sa Jag förvirrat.
- I mean she made out with one of your best friend, sa Harry igen och Liam blev röd som en tomat i ansiktet.
- Are you guys hiding something from me?, sa jag argt.
- No, sa Niall, Louis och Harry samtidigt som Liam sa:
- YES!
- Speak out then!, sa jag högt.
- She came here to talk to you face to face, but then Louis came up with the idea to say: Bros before Hoes at the same time and close the door infront of her face,sa Liam och sen sprang han in i köket.
- YOU DID WHAT?, skrek jag. WHEN I THOUGHT IT COULDN'T BE WORSE IT ACTUALLY COULD. Jag vände mig om för att gå ut och jag hejdade ig vid dörren.
- You know what? you are right. Bros Before Hoes..  Unless she's NOT a Hoe och med de orden stängde jag dörren och sprang ut.

---

Jätte kort kapitel men ni får ett till senare idag. har börjat skriva MOML istället för Moments Of My Life blir enklare. Vill också tacka Emelie, Julia, Jenny och Anonom<3 för era kommentarer. De gör min dag ♥