---

Först vill jag tacka alla gulliga läsare med era fina kommentarer, det värmer verkligen! och eftersom det är min första novell så värmer det extra mycket ! <3 Stör det er verkligen inte att jag inte har en design :)? Här är iallafall kapitel 2 Läs och Njut och glömm inte K O M M E N T E R A ! <3 Kram Laila

---

Previous:
- Alicia, sa jag samtidigt som hon sa:
- Nadine.
vi skrattade nervöst för vi brukade bara kalla varandra våra riktiga namn bara när det gällde något viktigt.
- Du, först, sa jag
- Asså duvet först vill jag bara säga förlåt, sen vill jag säga...

Nadines Perspektiv:

Jag satt med telefonen tryckt mot örat och väntade tålmodigt på Leesh som satt och babblade, men det konstiga är att hon inte kommer till saken.
- Leeshy, jag älskar dig verkligen men jag blir verkligen pissed off när du håller på så!, sa jag irriterat
-  För det första sluta kalla mej Leeshy, För det andra är det inte du som lyssnar på mej, Hör du mej inte Naddie? Gubbjäveln sa att vi får provsjunga hos honom! han sa att vi kanske har en framtid framför oss!, Det sista skrek hon i mitt öra.
- HERREGUD FYFAN! LEESH!, ÄR DET SANT, skrek jag och struntade fullständigt i att hon kallade mig Naddie!
- Nad? vad är det?, sa claire och kom ut ur duschen. Henne hade jag glömt bort att hon var här så jag hoppade upp.
Jag höll upp ett finger så att hon skulle vänta.
- Han vill att vi ska komma till studion vid slussen klockan tre imon, sa Leesh ÖVERLYCKLIGT. men jag saknar dansen endå, sa hon efter lite eftertänksamhet.
- Leesh vi möts hemma om 30 minuter, Hinner du?, sa jag frågande för jag visste inte exakt var hon var.
- Visst möt mig där, men vad ville du säga sa hon helt plötsligt.
- OJJUSTE! jag berättar hemma, sa jag och la på.
Jag tittade på Claire med ett stort Leende på läpparna. Hon sprang fram till mig och gav mig en lång kram och jag började gråta. Claire förstog mig och det var också en av anlednningarna till att jag älskade henne. Och hon hade rätt, ibland behövs inga ord!

Alicias perspektiv:

Jag kunde nästan höra genom telefonen hur röd Nads hennes anikte blev av lycka när jag berättade om gubbjäveln. Jag mindes hennes vackra bruna lockar och hennes speciella ögon, Jag älskade dom Det ena var grönt och det andra var brunt. Hon var så vacker min syster. Men jag hatar fortfarande att hon har en färglins i ena ögat så att båda ögonen blev bruna. Hon var inte alls lik mig till utseendet. Jag var mer åt det exotiska hållet med kolsvart hår och bärnstens bruna ögon. Men jag var inte ful men men man kunde inte få allt.
Sedan mindes jag att jag skulle träffa Nad jag kollade på klockan. SHIET! jag hade suttit och bara tänkt i 15 minuter. Jag gick ner till köket där gubbjäveln som egentligen heter Bob. Jag sa att jag skulle hem och dela med mig nyheterna med min familj.
- Be din mamma ringa mig, Sa han med ett uppriktigt Leende.
- Visst, Hon ringer dig ikväll, sa jag och gick hemåt.

Hur jag skulle få mamma att ringa fick jag tänka på senare, det fick helt enkelt vänta. Nad hade något viktigare att berätta. Jag sprang hela vägen hem och när jag väl var hemma var jag 10 minuter försenad med Nad skulle förstå.

- Naaddieee!, Sa jag och kramade om henne. Men sen ryggade jag tillbaka. Var det en bula jag kände mot min axel? jag drog mig ur kramen och kollade henne i ögonen. Det var verkligen mycket värre än bara en bula. Hon hade skrapsår blåmärken och öppna sår över hela ansiktet.

- Gosh! var det m...., började jag men tystnade när jag såg mamma komma ut från köket men en ölburk.

- Gör någon nytta när du ändå är hemma!, jag ska ha toaletten skrubbad och rummen skinande rena innan klockan 00.00 ikväll, Din lilla Bitch, sa hon och gick mot vardagsrummet.

 

- Vi går upp mot vårt rum, sa Nad och drog mig åt rummets håll. vi bodde i en liten lägenhet så jag och Nad delade rum.

- Jag pratade med Farmor igår, sa Nad helt plötsligt.

- VA?!, va sa hon skrek jag.

- Shh, sa Nad och pekade mot rummet mamma var inne i.

- Vi kanske kan flytta dit, Sa hon och hoppade runt av lycka. Vi bor hos henne ett år sen flyttar vi, båda två! till en helt egen lägenhet!

- England kanske?, sa jag ivrigt. Det förbättrar mina chanser att träffa One Direction.

- Självklart, allt för din skull, sa min syster.

- Hahaha, hördes det plötsligt från dörren. Vi vände oss häftigt om och där står mamma. Med en sönderriven t-shirt och ett par asfula mukisbyxor. Ni ska ingenstans röt hon!, Ingen Dans och inget flytteri fattar ni och inget jävla one direction. En hop bögar, de är var de är.

Jag vet inte vad det var som flög i mig men jag skrek tillbaka på min mamma och slängde min mobil mot henne. Jag såg hur min Iphones skärm sprack jag som hade sparat skitlänge till den. Mmen just då såg jag mamma slänga sig över mig och boxa mig i ansiktet gång efter gång. Mamma hade aldrig gått så här långt förut och hon var inte full heller. Plötsligt blev allting svart.

Nadines Perspektiv:

Jag kunde inte bara stå där och kolla på när min älskade syster blev slagen väldigt allvarligt. Jag sprang in på toaletten och ringde SOS, något jag aldrig skulle fantisera om att jag skulle göra i hena mitt liv jag larmade och berättade allt som hade hänt, jag sa även att jag gömde mig på toan. Sen sprang jag ner för att hjälpa Leesh men blev fast vid dörröppningen när jag såg vad jag såg Leeshs vackra svarta hår blev rött av blöd och hon låg i en konstig vinkel. Jag hörde fotsteg mot dörren, så jag ville inte ta risken så jag sprang mot toan och låste om mig. Jag satt där och grät i timmar. Mamma blev bortförd förlänge sen och Leesh med. Livet sög verkligen. Jag satt där och tyckte synd om  mig själv när min blick fastnade på ett par sprutor. Det skadar inte om jag tar lite, tänkte jag.

Jag hade tagit minst fem sprutor när jag tuppade av. Allt blev svart. Jag hörde röster men dom dog snabbt ut och jag var tillbaka i mörkret.

---

Kort men drama fyllt kapitel va? vad kommer hända nu? Kommentera även om ni tycker att jag går framåt för fort. Men jag vill att killarna ska komma med, och det kommer de att göra på nästa jag lovar för den är klar :)
7 Kommentarer och ni får Nästa <3:) Glömm inte bara att K O M M E N T E R A !
Kram Laila :)<3 btw. kommentera inte stavfel, jag läste aldrig igenom det och glömde nästan jag såg att förra inlägget var många gjorda av samma person :P tänker inte vara lika snäll nästa gång :P 7 kommentarer och ni får nästa blir det 10 så får ni en extra lång <3:) Kram igen Laila

---

här kommer kapitel 1 som jag lovade skulle kkomma efter fem kommentarer läs och njut läsare och glömm inte att K O M M E N T E R A jag vill ha tips och kritik! sluta inte läsa denna blogg! någon som inte hänger med? läs prologen, hänger fortfarande inte med? kommentera med att ni vill ha personbeskrivning Kramar Laila

---

Previous:
någon tog tag i Leesh's arm och drog in henne i bilen.
- NAAAD!, skrek hon och försökte kämpa emot men de var försent mannen drog in henne i bilen och körde iväg.
- NEEEEJJJJJJJJJ!!!!!!, skrek jag och sprang efter bilen. jag sprang i typ 20 minuter när jag hör en mörk röst säga
- Nadine?, jag vände mig om och spärrade upp ögonen när jag såg vem det var.

Alicias Perspektiv:
jag vaknade upp i en konstig lägenhet utan att jag veta var jag är. jag kännde en kraftig huvudvärk i huvudet och kände mig yr, var var jag?, var är Nadine? jag försökte komma ihåg det som hade hänt kvällen före och jag spärrade upp ögonen när jag mindes den sista delen när någon drog in mig i en bil. Jag satte mig för snabbt för jag kände mig yr.

---

Denna novellen kommer att vara baserad på min kompis liv, när det handlar om hur hon har det hemma... så nu är jag trött och vill att detta ska ut i ! HAHA allt kommer inte vara 100% men aja ni fattar och jag har satt in mig själv som rollen som hennes storasster <3 och har ändrat våra åldrar men aja  tänkte vänta tills någon kunde hjälpa mej med en header men slänger in en liten kort prolog endå! nästa får ni när jag hittar någon som kan fixa en design till mej! Kramar xD Laila

---

Nadines perspektiv:
- JAG HATAR DEJ! ATT DU KAN VARA SÅ SJÄLVISK!, skrek Alicia till vår mamma Jalene Rivera.
- DRA ÅT HELVETE! INGET MER DANS FÖR BÅDE DEJ OCH NADINE!, skrek mamma tillbaka. Folk kanske trodde att vi var en helt vanlig familj, Familjen Rivera det lät så normalt men vår familj var allt annat än normal med en mamma som bara super och drogar så fort hon får tillfälle lever jag och Alicia ett väldigt trångt liv, men det enda som håller oss kvar är dansen. jag och Alicia hade dansat sen vi var 6 år och nu är hon femton och jag sjutton. vi får väldigt ofta slag från vår mamma när hon är full, vilket är alltid och det finns bara en person till som känner till vårt hemska liv och det är min bästa vän Claire hon har alltid stöttat oss och har även hon fått ta några slag ibland när hon försöker rädda oss. Men hon lämmnade oss aldrig. Men just när vi skulle gå till dansen idag så stoppade mamma os och låter tydligen oss inte dansa mer. Alicia är helt hysterisk för när vi dansade brukade vi släppa loss vår ilska och bara dansa, ibland i flera timmar.
- Leesh, ta det lungt jag har en plan, sa jag och drog henne från dörröppningen precis när en flaska riktat mot hennes ansikte träffade väggen. just nu ville jag bara hålla henne lungn planen kunde jag komma på senare. Vi gick ut i ösregnet utan jacka och gick och gråt i flera timmar.

Alicias perspektiv:
Vi hade säkert gått i en timme när Nadine vände sig till mig och log.
- vad ler du år Nad? vårt liv är ett helvette och vi fryser och du ler sa jag förvånat?
- kommer du ihåg sången vi brukade sjunga när vi var mindre, när vi var nere som mest?, sa hon och skrattade.
- hur skulle jag kunna glömma den sa jag och log. sen började vi sjunga för full hals.

our life is not so simple, but we can handle it, together!
we can take shit from our mother, but we can handle it, together!
we can get beated up by our mother, but we can handle it, together!
we can work until we'll faint, but we can handle it, together!
everything sounds so easy and t is easy when we are together!
ooh if only she knew what she put us througth we could handle everything togethen all three
but now just we two, Lesh and Nad!

Nadines perspektiv:
Jag och Leesh dansade och sjöng loss ute i regnet när plötsligt en bil stannade och en man satt och kollade på oss med en konstig blick. Men konstigt nog märkte vi honom nu så jag puttade till Leesh och nickade mot hans håll. Sen blev vi faktist ganska rädda och började gå med snabba steg hemåt. sen var det någon som tog tag i Leesh's arm och drog in henne i bilen.
- NAAAD!, skrek hon och försökte kämpa emot men de var försent mannen drog in henne i bilen och körde iväg.
- NEEEEJJJJJJJJJ!!!!!!, skrek jag och sprang efter bilen. jag sprang i typ 20 minuter när jag hör en mörk röst säga
- Nadine?, jag vände mig om och spärrade upp ögonen när jag såg vem det var.

---

Hahaha 5 kommentarer från olika personer och ni får kapitel 1 samt behöver jag någon som kan fixa header <33
Kramar Laila

Jag har tänkt skapa en novell men behöver först någon som kan fixa header? o jag lovar ni kommer inte bli beskvikna jag tycker att novellen är bra! <3
Kramar Laila